Jag har sista månaderna känt ett himla sug efter en liten valpis, egentligen kanske inte just för att jag vill ha en valp, säga vad man vill, dom e söta å goa men valpperioden e en jäkla massa jobb och faktiskt inte så hejdundrande rolig om man tänker efter. MEN, jag blir så fruktansvärt sugen endå och jag tror det är min egna vilja att utvecklas som lockar. Det lockar väääääldigt mycket!!!

Kakan är tokrolig fortfarande och jisses vad den hunden hela tiden lär mig, tillsammans skaffar vi massa erfarenheter, lärdomar, dumheter, och ideér. Kakan lär upp min sida som vill träna hund och jag har utvecklats nått väldigt på de 3 år som Kakan härjat i mitt hem, mycket underhållande och många gråa hår, massor kärlek och en jäkla massa skratt!

Man förvarar inte bara Kakan för att hon är söt, go och charmig, Kakan måste man ha ett tänk med och hon är liksom ingen hund som bara finns till, hon KRÄVER engagemang, och ja, det har hon fått och får fortfarande!

Men all denna utveckling jag fått ihop med Kakan blir jag så nyfiken på att applicera på en liten valpis, tänk va roligt och vad annorlunda, jag skulle ha ett helt annat tänk med mig, jag skulle ha andra målbilder, träna in grunder, ha genomtänkta detaljer och massa spännande planer, och tänk va en ny individ med nya hjärnspöken och galna sidor skulle få mig att utvecklas ytterligare som förare!!! Det är nog det som får det att klia i valpisfingrarna, att utvecklas och driva framåt, jag trivs bra under utveckling...

För övrigt så har Kakan inte varit nått mera halt sedan sist, men hon har heller inte fått tokspringa på samma sätt. Vi har iaf en tid inbokad hos Marie Söderström som kommer till Jami Hundsport den 16/5. Jag vill ha en fysisk genomgång på den lilla katten, en genomgång av nån som kan och vet, och Marie har ju ett himla gott rykte så det känns riktigt bra! Kanon att Jami fixar hit en så duktig tjej!

Vi har en elitlydnad inbokad den 3 juni på hemmaplan, hmm, känner mig inte särsklilt tokladdad men vill samtidigt absolut genomföra den. Vi har mycket brister i programmet men det är för ont om tid att fixa till dom nu, det ska bli höstens projekt. Då ska vi plocka isär momenten och bygga upp bättre och säkrare detaljer, vi behöver finslipa en hel del!!! Just nu ligger fokus på att Kakan ska ha en säkerhet i momenten, hålla fokus på uppgiften och vara öppen i huvudet, själva snyggheten i utförandet slarvar vi en hel del med för tillfället, det får va så.. Målet med tävlingen är att få betyg i alla moment. Kolla in våra resultat från tidigare tävlingar, vi nollar alltid något och gärna olika moment. Kakan e knepig så, hon har väldigt lätt för att bli störd, tappa fokus på uppgiften och så faller hon över i att chansa istället för att tänka, särskilt om hon tycker situationen är lite jobbig. Men som sagt, jag ska göra så gott jag kan för att stötta upp henne i momenten, jag vill verkligen att hon ska känna - plättlätt, de här momentet kan jag i sömnen, tjohooo =)...

Nu ropar visst solen, tack och hej!

Kakan är stel som en pinne och halt... IGEN... Oklart vilket ben hon egentligen haltar på, eller om hon kanske bara har en jäkla träningsvärk, de e så svårt att se, men jag ser att hon iaf går som 95 år och stelopererad, ja, förutom när hon mellan varven ändå vill hitta på lite bus.

Dessa stela dagar med hälta dyker upp efter våra lösspringande promenader i skog och mark, absolut inte efter varje gång men när det kommer så är det efter dessa tillfällen. Men va tusan, finns det någon hund som tycker det är så häftigt att sladda som Kakan och hon gör det inte en gång på promenaden. Kakan springer konstant fram och tillbaka, hon sladdar när hon vänder mot mig och hon sladdar när hon vänder från mig och jag tror utan tvekan att det blivit en grej, hon tycker helt enkelt att det är coolt och latjo att riva upp marken under tassarna.

Det är inte alls konstigt att denna lilla katt blir såhär med jämna mellanrum och jag tror inte att hon är skadad denna gång heller, el det hoppas jag verkligen inte. MEN det finns väl ingen i hela världen som skulle klara av den fart och påfrestning som Kakan utsätter sin kropp för, det är en omöjlighet att det skulle gå obemärkt förbi, tyvärr! Så,nu blir det lite vila igen nån dag el två.

I övrigt hängde Kak, Jag, Frida och Ösa på lydnadskurs för Helene Lindström och Sofia Edlind i helgen! Tror fortfarande inte min hjärna har landat i mera än att det va en kurs med mycket trevlig stämning och härlig humor, det va ett härligt öppet klimat och hjälpsam känsla rakt genom hela gruppen. Nya ögon ger alltid nya tankar, givande och skoj! Kakan va väldigt fokuserad och duktig i helgen och jag använde den störning som fanns för att kolla hur bra våra moment egentligen sitter, jag är väldigt imponerad över hur katten kak faktiskt kämpade sig igenom det hon tycker är jobbigt och jag är toknöjd med våra framsteg och att jag själv framförallt inte är så jäkla feg =P... Sen är det ju det där återkommande fenomenet, det finns alltid så tokigt mycket som behöver och kan göras bättre, jag lovar, det finns ingen risk att vi tränat "färdigt" snart =)...

Det må vara väldigt populärt att träna kedjor, länkning och uthållighet med hunden, att träna helhet. Jag förstår varför och jag köper resonemanget kring det, utan tvekan. Detta va ett av de heta ämnena på talanglägret och jag kände mig både inspirerad och peppad för just denna typ av träning när jag kom hem, för som sagt, tanken bakom det hela är nått jag verkligen tycker är vettig!

MEN, MEN, MEN detta passar verkligen inte mig, jag tycker inte det är skoj, jag är inte tillräckligt genomtänkt och jag trivs helt enkelt inte med det, inte ens lite grann. Jag har testat absolut, men det tilltalar mig intej, jag tycker de rent ut sagt e skittrist att kedja å länka och gud å hans moster. Självklart är inte de här en metod, det har jag förstått, detta är ju ett komplement till övrig träning för att checka av läget och få kvitto på hur man ska gå vidare, vad som håller och vad som brister. Men de e lika trist för det. Det passar inte mig och det passar inte Kakan, hmm, eller det passar troligen inte Kakan för att jag utstrålar det jag ovan skriver.

Så, jag kan nu konstatera att jag vuxit ännu ett snäpp som hundförare och det är nog det roligaste med denna aktiva hundträningsvår, jag börjar verkligen hitta mitt egna träningstänk på en annan nivå, jag blir mer och mer säker på min egna tro, vilja, känsla och stil för hundträning, jag känner mig så säker på vad JAG gillar och trivs med! Fasen, de e en go insikt!

Hur som, jag ska träna hund på det sättet jag älskar, jag ska boosta momenten, latja å belöna där jag vill och för det jag gillar, jag vill ha fart och en jädra förväntan, gärna lite galenskap och så ett ta mig tusan gott självförtroende, jag har MIN plan och tro för att nå dit och min känsla säger mig att Kakan kommer köpa den med glädje, och ja, jag tror att det kommer hålla i sin helhet den dagen jag vill att det ska göra det. Jag vill belöna, belöna och belöna, det är ju så mycket roligare - låt köttbullar, korv, frolic och bollar flöda hej vilt! - Amen!

Helgen har tillbringats hemma hos Anna och Matilda med hundar i Varberg, det är precis samma sak som Västervik fast på andra sidan Sverige. Vi fick träffa Annas nya lilla malle katt, hon är som en bengal utan fläckar och bonnkatten kak och hon kände genast samhörighet.. Käftarna har gått varma hemma i soffan och enda gången Kakan blir känslomässigt upprörd va snygg Levi började leka med Lillikatten - då yla sockret av avundssjuka, lek med mig, bara mig, mig, mig...

Annas katt va hur som helst en mycket trevlig varelse, stabil och cool helt enkelt. Man kan säga att de va Lillisens och Annas helg, målet va att dom skulle hitta känsla och träningssug och se på fasen, ingen av dom e så domma som dom ser ut, ett par timmar med Västerviksbor så va plötsligt Anna den där mästertränaren som jag vet av att hon faktiskt är, enda ut i fingerspetsen och de va så skoj å se hur bengalen liksom hängde på! Åhh va jag gillar Anna, särskilt när jag får lära henne saker som hon en gång lärt mig!

Man kan sammanfatta hundträningen som - Mission completed!!!!

Vad fick katten kak göra då, jo hon fick mest vara katt, busa kattlekar med Lillisen och så springa ifatt med snygge unge herr Levi, hon fick några kortare lydnadspass med mig och så troligen helgens absolut favorit, hon fick springa lite agility med Anna. Oj oj oj va roligt Kakan tycker det är och oj va de går undan och oj va jag är imponerad över vad en bra agilityförare kan få till med en laddad hund, Kakan köper ALLT och ger gärnet! De va till och med så Anna ville sno Kakan från mig (fast de skulle hon troligen inte erkänna, men jag såg hur dreglet rann i mungiporna efter min bonnnkatt)..

Helgens bästa erfarenhet för sockret med ångest och tvångstankar va Evas två döttrar som va med och tränade hund hela söndagen, oklart vilken ålder dom va i men de va iaf i barnstorlek, sån storlek som Kakan kan tycka är jobbig, men icke, dessa hundvana ungar lekte och hade superskoj med Kakan, det va verkligen roligt att se, inte en gång blev läget spänt eller besvärligt.

Så helgens bravader förde med sig två nya önskningar på Kakans "vill ha lista"

 1: En egen Lillis katt som bara hon får leka med

 2: Två galna barn som vill kasta boll, jaga och busa hela dagarna

Med andra ord, vi är nöjda med vår helg i Varberg, massa hundsnack och träning, Matilda och Levi va så tokduktiga och bara det är inspirerande. Anna, ja den Anna, henne gav vi ju bara tilllbaka hennes helt egna tänk till, hon hade visst tappat det på vägen. Tack för oss, vi kommer snart åter för nya äventyr!

Kom på att fjärren faktiskt är ett moment som trots allt ingår i elitprogrammet och som dessutom ligger sist när både katten kak och jag troligen är som tröttast, kom också på att momentet liksom inte kommer bli bra av sig själv bara för att man förtränger det.. Konstigt men sant!

Största problemet är uppsitten, dels har fröken socker lätt att låsa sig i ligg till sitt och om hon sätter sig är det både segt och halvdant, samt oftast med ett el flera DK:n. Jag vill ju ha snabba och rak-i-ryggen uppsitt på första försöket!..

Så nu har vi haft lite övningar i just den frågan, jag vill att Kakan får in i sitt söta lilla huvud att just uppsitten ger utdelning, haha, vi har ganska roligt åt just detta, särskilt när Kakan sitter så sött på sin rumpa och slår framtassarna i marken samtidigt som hon sträcker på ryggen och ser fruktansvärt nöjd ut med sitt "ligg-sitt" skifte, ligg-sitt skiftet som aldrig existerat mera än i Kakans huvud ...

Som ni ser, - vad skulle kunna gå fel???