Torsdag eftermiddag spenderades hos Heléne Lindström utanför Linköping. Jag ska inte säga att jag tränar världsmycke hund när jag är hos Heléne, visst lite, men inte massor, jag tjatar ganska mycke, lyssnar och ja guidas åt rätt håll, åt det hållet jag vill. För på något konstigt jäkla vänster så verkar Heléne veta precis åt vilket håll jag drar och så hjälper hon mig på traven, jag får den där extra puffen i ryggen, den puffen som får saker att falla på plats i huvudet, den får mig att bli positiv och det föds massor av motivation, planer, idéer och nytt tänk. Allt känns bara roligt, enkelt och spännande. Det känns som vi kommer på läxor och planer som jag fammlat efter men inte hittat själv.

Kanske är Heléne tankeläsar eller så är hon helt enkelt jäkligt duktig bara, jag tror på fullaste allvar att hon är lite av båda, för en god människokännare är väl nästan samma sak som tankeläsare. Sen att hon lyckas förmedla sina egna tankar om mig och min hund på ett så trevligt sätt, bara det är ju underbart skoj å får en att åka därifrån ännu gladare, det är en ödmjuk och väldigt trevlig träningshjälp!

Tack för det, nu ska här tränas, på precis de som jag ville men inte visste! ......

Hmmm, frustrationen är fortfarade lika stor i vallningen. Efter två pass, en stunds träning och pedagogisk förklaring gjorde jag säkert rätt i hela 3 min i torsdags så vi nöjde oss då, haha ... Jag blandar hela tiden ihop fösning och drivning, jag gick iaf först, sen fåren och sen Kakan, duktiga oss!

Jag tycker knappt att de här med vallningen är roligt just av den anledningen att jag inte förstår, MEN, jag har gett mig f*n på att ge de här en chans så nu ska jag ligga i ordentligt en period.

Igår va vi och tittade på Tjustvallarnas KM, väldigt nyttigt för mig och de suger i tävlingsnerverna, klart jag måste ha ett VP med Kakan, vi får sikta på de till nästa höst, eller kanske hösten efter de, haha!

Körde igenom tvåan lite i fredags å va roligt träningspass de blev, Rutan kändes bra, den ska vi nog kunna finurla till, inte säker, men absolut åt rätt håll, ibland går de lite fort å då hinner inte jag stanna henne. Apporteringen börjar falla på plats också. Hopp-sitt kunde Kakan kanonfint, hon överraskade mig där, minnet är bra ibland hos damen. Läggandet är inga problem och inte platsen heller. Inkallning med ställande är underhållande, Kakan ställer sig snyggt på halva vägen fast jag bara kört de ett fåtal gånger så jag behöver varken handtecken el kommando, får jobba på den saken, balansen i träningen är inte de lättaste vill jag påstå, MEN, hon är söt .. Sen måste jag påminna lite om ingångarna för de blir aningens sneda ibland, dont like! Å så är de ju fjärren, den ska jag latja lite med hemma så jag får såndär snygga uppsättanden som jag vill ha, nu sätter hon sig, men njaaa, dom gills inte riktigt i min värld, så de ska vi jobba på!

Idag blir de jobb för mig och vila för Kakan. I morgon och tisdag blir de vallning, troligtvis tordag också å så måste vi ju hinna med endel lydnad, men de blir nog inget problem med den saken, hoppas på en Heléne Lindstöm genomkörare snart, brukar åka till henne när de vankas tävling för hon stöttar å peppar så underbart bra....

Jisses, ska de här med vallningen vara så jäkla svårt att fatta? I torsdags när vi valla fullkomligt rök de ur öronen på mig, jag blir rent utsagt förbannat frustrerad när jag hela tiden gör fel å knappt fattar hur jag ska göra rätt. Kakan muppar sig med mig för jag är otydlig och osäker å jag vill helst slå ner mig själv av just samma anledning..

Ja, de va ju en negativ början, då tar vi ett positivt slut på den här historien, Kakan va lös under hela tiden, kanon duktig. Och nu ska ni få höra, i ca 30 min fick hon va hos mig å mota fåren medans vi bråka med den jäkla flocken å försökte få till en delning med hjälp av tre gröngölingshundar å en stackars gammelfarbror som inte orka springa så fort. Verkligen kanonnyttig träning ska jag säga, Kakan ville ut å valla runt fåren hela tiden men lyssnade fint å stannade hos mig, jättebra träning och jag kände mig så nöjd efter det "lydnadspasset" så jag hade kunnat tänka mig att åka hem .

Idag ska vi valla igen, våran kurs som har haft sommaruppehåll startar ikväll så de ska bli skoj. Nu har jag samlat tankarna lite och har ett mål inför dagens vallning, det ska vara lugnt, koncentrerat och städat, resten är skit samma!

I övrigt så har helgen varit fin, Kakan har bott på landet sedan i tordags kväll efter vallningen och i lördags efter jobbet kom jag ut för då vankades de kräftskiva. Så himla mysigt, de va paintboll, brännboll, grillning och tipspromenad, senare på kvällen vankades de kräftor och gitarrspelning med sång, de e så de ska va. Kakan va nästan tröttare än jag på söndagen, att va på fest tar på krafterna.

Nu ska vi ge oss ut å träna lite lydnad, jag fick ju något släpp här om dagen å anmälde oss till en lydnads tvåa så de e väl kanske läge å ta tag i den saken då ...

Fick hem tidningen brukshunden här om dagen och på sidorna 34-35 visas alla som fått utmärkelsen Årets Hund. Självklart läser man om dessa duktiga människor och hundar, klart man blir imponerad och klart vi man bli som dom när man blir stor..

På lite skoj så va jag tvungen att räkna lite på saken, när bör vi vara där egentligen. Äldsta föraren är 62 år (årets sökhund). Yngsta föraren är 30 år (hjälpförare i rapporten). Jag slog helt enkelt ihop alla åldrar och räknade ut ett medelvärde på alla förare, resultatet slutade på ca 40 år, (skiter i decimalerna), detta känns ju himla lugnande, Kakan kommer troligen inte ens leva när jag är 40 år så jag behöver inte ens stressa för att komma hit med henne, haha...

Sen har vi ju hundarna också. Äldsta hunden är 10 år och sen är de flera som får dela på yngsta platsen som ligger på 5 år. Medelåldern på hundarna hamnade på ca 6 år (utan decimaler). Alltså behöver inte Kakan vara offentligt king fören om ca 4,5 år.. Om jag då inte väljer att ta det här när jag är 40 år istället, i så fall slipper Kakan undan helt å hållet ...

Känner mig jäkligt lugn å samlad nu, känn ingen stress, allt visar på att de krävs just de där jag tjatat om innan, erfarenhet,å nu kan vi samla på oss den i lugnan ro ...

Hahaha, ja de va en kort sammanfattning av fredagens vallning .. Du måste vara tydlig å bestämd hojta Carina, mohahaha, men jag kan inte vara tydlig för jag vet inte ens själv vad jag vill! De är mycke för mig att lära, väldigt mycke, sakta men säkert ska jag väl fatta de här med vallning också. Kakan va iaf väldigt duktig, tänk, vi har inte vallat på 2,5 månad och vi behövde inte backa de minsta i träningen, vi gick framåt istället ...

Kakan är väl inte till 110% tänd, hon blir lite okoncentrerad ibland å när hon får lite press på sig å inte får göra riktigt som hon själv vill och i kombination med att jag är lite otydlig kan hon ibland vilja hitta på lite annat för att slippa kämpa med fåren och göra rätt för sig. Men vi jobbar på de, vi ska absolut få en god relation i fårhagen, visa och stötta Kakan så hon kämpar på i sitt arbete, jag tror inte alls de kommer bli något problem, allt är så färskt just nu. I fredags hade vi lite problem med stanna kommandot och det är skit viktigt för mig, hon stannar men inte så som jag vill å hon smyger lite steg, just sånt stör ihjäl mig så de ska vi jobba som tusan på, stanna betyder stanna och inget annat!

Det absolut bästa med detta vallningspass va att Kakan va lös från början till slut, så jäkla duktig, jag är både imponerad och stolt. Carina som hjälper mig är guld och jag är helt med på hennes linje - ta av kopplet, hon måste kunna ha allmänlydnaden vid sidan av fåren också, alla andra 7 hundar här e lösa då kan minsann Kakan va de också, de där är inget att vänta med, så släpp henne lös nu! Och ja, de va inget problem alls med den biten, jag satt där på en sten i fårhagen och Kakan låg snällt jämte mig utan bråk å tjat å så bara va vi där å tittade på när de andra hundarna jobbade med sina förare och väntade på vår tur, och ja va ska man säga, jag kände mig som en äkta fåraherde, haha, nånstans ska man väl börja med den känslan, jag kände kontroll...

Hmmm, jag börjar bli lite sugen på att anmäla till en lydnadsklass 2 snart. Vi har börjat på alla momenten, självklart är inget färdigt alls, men ja, jag brukar ju ligga i lite bättre om jag har ett datum att jobba efter... Platsen känns väldigt trygg å så länge den känslan finns där så kan jag gärna gå ut å checka det andra, man blir ju sugen på att se vart man står, å framförallt, jag måste ut å flumma lite på tävlingsplanerna så jag får lite erfarenhet.

Det tråkiga med det hela är att här i Västerviks trackterna finns det inte särskilt mycke tävlingar att välja på som passar oss. De tävlingar jag skulle vilja anmäla till, som ligger på bra avstånd och med ett bra datum, dom gångerna jobbar jag såklart, suck, så vi får väl se va vi hittar på...

Hihi, inte nog med att jag är sugen på en start i lydnaden, de kliar en hel del i agility fingrarna också =)... Kakan tycker de e sjukt roligt å hej jäklar va de går, ibland blir jag alldeles nervös av stress när sockret kastar sig fram på banan. Vi jobbar vidare på slalomet och se på fan, hunden tar nu 12 pinnar, nu ska vi bara jobba upp säkerheten där. Vi måste också trycka lite mera på kontaktfälten för när de blir fart i det hela har tösen svårt att komma ihåg vårat stopp där. Annars är Kakan jäkligt vaken och lyhörd i agilityn, mitt problem är följande,  jag måste ha stenkoll för att kunna handla kakan, de går fort (jag har inte stenkoll), visar jag inte rätt eller är för sölig så använder sig Kakan av sin kreativa sida å kör sin egna bana. Jag tror jag kan få problem med snurr och bitningar också om jag inte är tydlig på planen(de har inte visat sig än, men jag får den känslan). Kakan är taggad till tusen å inte de minsta intresserad av att vänta på mig när jag tänker ut vägen =).. En van agilitytävlare kanske får springa nått lopp med henne, för hon är duktig (om jag själv inte känner att jag rer ut missilen vill säga)..

Nu har ju svamptiderna börjat, de e så mysigt å bara lunka runt i skogen, ni vet sådär mitt i och inte på någon stig, de är ro! Sist blev de inte ens att jag plocka någon svamp, jag satt på en sten å mosa i mig blåbär medans Kakan va lyckligast i världen i skogens sunkigaste kärr, livet leker!

Ja, de e precis de vi fixar med just nu, vi har en lättsammare kampanj på just rutan, jag menar, hur svårt kan de va?

Vi kör den nu och då med motivation och fart, fart och motivation, SKOJ.... Upprepa på olika platser, lära sig söka rutan, förstå rutan, vi måste fatta rutan.. Upprepa, upprepa, precis så som jag lär in allt annat, ge Kakan en chans att pränta in skiten i skallen =)... De e roligt, hon kommer bli KING, igen, hahaha....

Tack å hej leverpastej

I fredags körde jag å Kakan första träningen efter en månads vila, fan va fint säger jag. Sockret tog 8 slalompinnar helt själv på agilityplan, helt själv liksom, hur coolt va inte de då, sist vi träna va de ingångar och fyra pinnar å nu bara gick tösen ut på plan å visade vart skåpet ska stå, vilken kvinna!

På lydnadsdelen blev de rutan (kändes jäkligt fin), apporteringen (kändes ok, aningen seg, måste jobba på intresset där), hopp-sitt (ibland kör vi hopp-frys på kakans intiativ), Inkallning med stå (helt ok), sitt i grupp utan grupp (no problemas) och så platsen med dold förare (no problemas).. 

Fredag kväll kändes helt enkelt prima, hunden är min och hon är skoj, himla skoj om jag får säga de själv!

Söndag em kom träningssuget igen, jag gjorde samma misstag som jag gör ett par ggr i månaden, tränar när jag jobbat natt. Inte bra så att säga, jag dödar alla bra känslor på ca 10 min, mina känslor och jag tar Kakan med mig ner i graven (dock är Kakan svårdödad som alla förstått så hon lever upp snart igen, vid minsta lilla uppmuntran faktiskt).

Slalom (kunde de vissa ggr), Rutan (hmmmmm, ok, men hmmmm, jaga lite skugga vilket är ett gyllene tecken på att - detta kan inte jag för helvete, vart är jag påväg egentligen?), apporten ( äähhhh, jag är döende sa kakan å bar apporten som en 12 kg sten), platsen med dold förare (öhhhhh, kastade du inte bollen precis sa kakan å kasta sig upp vid två tillfällen när jag va påväg tillbaka, - fan jag tyckte precis att du kasta den?)

Hur som, de sämre prestationerna räknas inte eftersom jag befann mig i ett mindre bra tillstånd, jag tar på mig den biten, eller nej förresten, man skulle faktiskt kunna säga att jag tränar i sömnen och inte kan hållas till ansvar för det som inträffa på planen i söndags, friad helt enkelt!

Man ska ju tänka positivt har jag hört av kloka människor omkring mig, så jag avslutar med något positivt. I söndags kväll, ungefär vid mörkrets inbrott, lagom värme och lite fuktigt ute så gick Kakan ett kanonspår på kort gräs, vilken pärla, nu va hon sådär KING igen ( vi slopar detaljerna kring spåret för att slippa definera ordet king, i min värld va hon helt enkelt king, det räcker, jag bestämmer liksom de själv, när hon är king alltså).. Tösen plockade iaf alla apporter och gick med snygg koncentration i hela spåret (hur många kan gå med snygg koncentration?, kakan kan!). Vi avslutade söndagskvällen med ett SKITROLIGT frittfölj, lite bett i vänster låret, men va gör de, där finns så mycke å ta av endå, skoj hade vi iaf!

Ja som ni ser träningssuget kryper upp till ytan igen, snart så ska man väl börja leta fram en lydnadstvåa =P...

Kakan är en enda liten Paris Hiltonhund utan resväska, vi går på staden å äter glass (Kakan skrämde skiten ur en tant som ville hälsa när hon skällde just som en Paris Hilton hund), vi går korta promenader, då oftast ner till spa avdelningen 2 minuter bort (havet), vi ligger och solar på klipporna med flachiga (hur stavas de?) brillor och smala kroppar (iaf kakan) å sen äter vi bara goda hämtsallader (iaf jag).. Där imellan jobbar jag, medans Kakan den glidaren fortsätter med detta lata liv i solen som den stjärna hon är!

För att muntra upp denna tristess av att just bara betee sig som en Paris Hilton hund har Kakan bland annat haft lite väl lång distans från mig under hemgång från stranden och plötsligt hade hon bytt ut mitt sällskap mot 25 coola ungdomar, - de e FEST sa Kakan å sprang med sina blöta tassar på allas handdukar å flirta så mycke hon kunde. Tack å lov, ingen lacka, så vi kom helskinande, tur för oss, söta Kakan å jag, då va hon faktiskt bara söt, kreativ och söt.

Dock va fröken mindre söt igår när hon badade vid samma gamla klippa vid havet, hon va tokigare än vanligt i vattnet, hon vet ju att jag är där jag är nu, matte drar inte vidar utan å ligger där å päser i timtal, -se you later sa sockret å tog rygg på en kanot å simma helt enkelt iväg, långt långt bort, väldigt långt, matte-blev-nervös-långt-bort...

Ja, hunden drukna inte och hon återvände efter mycke om och men, annars hade väl rubriken varit annorlunda, typ - död Kaka! Den hunden verkar ha en jäkla massa extraliv.

Hur som, superhjärnan har redan börjat klura på det här med lydnad under badning när jag ligger å steker, jag har en plan så att säga.. Lydnad under badning när vi är på promenad är inget problem alls, då vet hon att jag är påväg nånstans å då hänger hon alltid på den fulingen!

Annars har vi det mest gott, jag jobbar som satan å ledig tid går mest ut på att ha det gott, precis som livet ska vara. Intalar mig att det är kanon för Kakan att få en naturlig tränings paus på ett par veckor, hon är ung den tösen så hon kan gott mogna på sig lite under sommaren så latjar vi på i höst igen.

Näääääää, de blir fasen ingen semester här, inte från jobbet iaf, jag ska jobba heltid och lite till hela sommaren och september ut, de blir nog fin fint de här, iaf för sparkontot.. (vuxenpoäng till mig för de där sista om sparkontot, möjligen något förskönat)..

Kakan och jag firade midsommar i torsdags ute på landet hos puten, de va mye trevligt, vi stanna där till lördag morgon då åkte jag in till stan och jobbade ett dygn medans kakan fick förlängd semester till söndag då jag kom ut igen och vi åkte hem tillsammans. Två harar har Kakan tagit ett kortare midsommarsnack med under denna helg, observera ordet "kortare", för de va verkligen korta samtal, typ - hej, hallå ska vi leka, ursäkta hör du mig bättre om jag springer nämre, ska vi LEEEKKA, näää, skit i de då sen har hon kommit tillbaka, tjooohoo, bra Kakan.. (Mer TUR än skicklighet, men jag e glad ändå).. Dock missade Kakan den hare som faktiskt ville leka och till och med sprang in i huset (Kakan va upptagen i ån så att säga). Snacka om självmordstankar hos denna söta gnagare, va ska dom in på tomten å göra, å framför allt, va ska dom in i huset om?.. Hur som, jag älskar landet och Kakan älskar landet, det är livskvalié...

I går for mammi, jag å sis till kolmårdens djurpark, Kakan kasta vi in på ett hundpensionat i närheten ett par timmar för att höja hennes livserfarenheter lite, hon hade skött sig fint och det verkade vara ett väldigt trevligt ställe, svalt och skönt dessutom! Kolmården va jättetrevlig, vi hade de verkligen kanon!

Kakan och jag skulle ha tävlat apellen den 10 juli på collie sm, de va ju ett litet mål hos mig att göra den innan de krävs ett MH. Vi hade lite detaljer att pyssla med om man uttrycker de lite vackert. Jag hade en plan för att få henne att plocka apporterna i spåret, å se på fan, jag tror den funkar (testat hela två ggr med gott resultat), budföringen finns väl inte alls, och de lydnadsmoment som fattas tänkte jag snickra ihop lite snabbt å snyggt.. MEN, idag fick jag mail om att vi inte kom med på tävlingen så nu går vi på semester jag å Kakan, inga närliggande mål just nu och jäkligt varmt! Vi ska bara mysa, bada, busa och växa på oss inför hösten, världens sötaste bästa Kaka och jag... (sen kan de ju hända att man pysslar med lite hundträning en och annan sommarkväll iallafall)